Gå tilbake   SnartMamma - Møteplassen > Klubber > Foreldregrupper > Enslige gravide
Svar
 
Diskusjonsverktøy Visningsmodus
Gammel 27-04-2010, 11:18   #31
Kvikklunsj
Medlem
 
Kvikklunsj sin avatar
 
Medlem siden: Feb 2010
Sted: Bergen
Meldinger: 144
Kvikklunsj vil raskt nok bli berømt.Kvikklunsj vil raskt nok bli berømt.
Sv: Flere?

Slettet
__________________
Termin 25.oktober men lille snupp ligger fortsatt godt i magen Venter spent, men utålmodig

Sist endret av Kvikklunsj; 30-09-2010 kl 18:27.
Kvikklunsj er logget av   Svar med sitat
Gammel 15-05-2010, 00:11   #32
TK90
Medlem
 
TK90 sin avatar
 
Medlem siden: Jan 2010
Meldinger: 354
TK90 er bare skikkelig grei.TK90 er bare skikkelig grei.TK90 er bare skikkelig grei.TK90 er bare skikkelig grei.
Sv: Flere?

I dag har jeg gjort noe som jeg tror jeg har godt av.. Jeg har slettet nr til BF, alle meldingene, facebook og msn'en hans.. Jeg trenger å glemme han litt.. Og siden han sutrer om at han kan komme til å hate meg eller at han truer meg med å blokke meg ut av hans liv hver gang vi krangler, så kan vel jeg gjøre det istede... Jeg kommer jo til å ha kontakt med han.. men orker ikke nå på en stund, må få han på avstand..
__________________


Shopping i magen, termin 17. september
Med Ms Tupsi og cupnoodle
TK90 er logget av   Svar med sitat
Gammel 09-06-2010, 13:02   #33
travelbug
Medlem
 
Medlem siden: Mar 2010
Meldinger: 153
travelbug vil raskt nok bli berømt.
Sv: Flere?

Hei =)

Jeg hører også til her.
Har en bf som bestemte seg for å bli værende for godt i Australia.
Vi møttes i et backpacker hostel Han har funnet seg kjæreste og jobb der..

Jeg har ikke sett ham siden den kvelden jeg ble gravid.. men har snakket/ kranglet med ham i tlf en gang, og fått en mail fra ham der han sa at han ikke ville at jeg skulle kontakte ham igjen.
Det hører vel også md til historien at jeg ikke hadde tlfnr til ham etter at han mistet telefonen sin nyttårsaften, så jeg endte opp med å fortelle ham at jeg er gravid på mail. Ikke noe jeg er stolt over, men alternativet ville vært å aldri si noe i det hele tatt.

Da jeg kom hjem for 3 måneder siden skammet jeg meg veldig over å være gravid, og følte mg ikke klar for dette i det hele tatt, men har nå endelig begynt å venne mg til det, og glede meg.
Synes det vanskelig med ei god venninne som mistet sin lille for 1,5 år siden og ikke har blitt gravid igjen etter d.. Jeg klarer å bli gravid bare 3 dager etter mensen
Alle i familien min har vært veldig søte og positive til det, og det har føltes veldig godt
Jeg bor hos morfar fram til Småen kommer, jeg har ikke lyst å bo helt alene. Så jeg sover i den gamle barnesengå mi, og føler meg elsket og passet på

Tk90, vi er jo i septemberklubben begge to. Jeg har ikke vært så mye inne, fordi jeg trodde ikke det var internett her, men har nå oppdaget at det er d
travelbug er logget av   Svar med sitat
Gammel 16-06-2010, 11:31   #34
Skagern
Medlem
 
Skagern sin avatar
 
Medlem siden: Jan 2010
Meldinger: 279
Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.
Sv: Flere?

Vart ska jag börja...
Här är det så många trista historier att läsa om och nu kommer jag med min också.

Jag lämnade min familj och flyttade till Norge pga att jag mötte min man för ca 10 år sen. Vi har varit tillsammans i 10 år-varav vi varit gifta i 5 år. Vi har en dotter på 5 1/2. Helt sedan hon var ett par år har jag önskat mig ett barn till-ett syskon till henne, men pga att jag studerade så väntade vi. Och jag var till tider lite osäker på om han faktiskt ville ha fler barn också.

Vi hade en liten svacka i december 2008 då han var osäker på vad han ville med förhållandet och han var osäker på sina egna känslor. Men efter några dagar med tårar och långa samtaler så sa han att han ville pröva ändå. han ville ju inte ge upp! Jag sa då till honom att han måste tala om så fort han känner dom samma känslorna igen. Så gick tiden och allt kändes bra.

I höst 2009 var jag färdig att studera och började jobba och i oktober så tog jag igen upp samtalet om fler barn. Ni i eftertid kan jag tänka att kanske han verkade lite osäker då, men det han sa var att han ville pröva. Så vi prövade. Vår erfarenhet från första barnet var att det kunde ta ett år innan det hände något, så när vi stod med en positiv test i handen i januari var glädjen stor-men tyvärr blev den kortvarig. Vi mistet barnet i mars... Det värsta jag till då hade upplevt i mitt liv! Så när livet började gå tillbaka till det vanliga igen så tänkte jag att det som sker nu, det sker. Vi prövade inte ihärdigt att bli med barn igen. Men så satt det på första försök. 19 maj höll jag igen en positiv test i handen. Jag kände en förbigående känsla av glädje, men den ersattes fort av frykten för att det igen skulle gå galet. Och när jag berättade för min man att vi igen hade blivit gravida så tänkte jag att hans frånvaro av glädje kanske berodde på detsamma som för mig: rädsla.

Det gick några nervösa veckor till jag var på en tidig UL i fredags. Där fick jag se ett hjärta som slog och jag kunde igen känna ett glädjerus genom kroppen. Det kändes härligt!

Så kom helgen. Och jag undrade mig lite över att min man var så mycket trött och sliten och han verkade nästan lite innesluten och frånvarande. Jag tänkte jag skulle ifrågasätta det på söndagskväll, men istället var det han som startade samtalen.
Det kom som en blixt från klar himmel...
Den värsta samtalen jag någonsin har genomlidigt.
Han vill separera.
Jag såg på honom med en gång att detta har han tänkt på länge och han var fast besluten om att det inte var något att jobba med i förhållandet. Hans känslor hade kallnat och han upplevde att vi har glidit ifrån varandra genom åren som gått.

Han skulle till att berätta det för mig och prata med mig om det, den samma dagen som jag sa att vi var gravida igen... Snacka om otur.

Många tankar far nu genom mitt huvud. Många praktiska tankar runt våran lilla flicka vi har, hur vi ska säga det till henne, hur vi ska göra det bäst för henne. Tankar runt boende. Ska jag flytta? eller bo kvar? Hur ska jag ha råd att bo kvar? Vi har lägenhet med stort lån. Hur ska jag klara mig ekonomiskt? Hur ska jag berätta detta för omvärlden...? HUr ska jag hantera och tackla min egen kärlekssorg? Och inte minst...Vad ska jag göra med det lilla livet i magen?

På en halvtimme blev hela mitt liv vänt upp och ned och jag förstår inte hur jag ska hitta vägen ut igen.

Han vill inte att jag ska behålla barnet i magen. Han tror inte att han kommer att få något nära förhållande till det barnet som till den flickan vi redan har.
Jag undrar hur jag ska klara mig med två barn? Hur jag ska klara en graviditet och födsel på egen hand... Hur jag ska kunna förklara för min dotter att mamma och pappa ska skiljas och flytta ifrån varandra - men att hon ändå ska bli storasyster....?!
Men jag undrar också hur jag ska kunna klara att ta bort något som jag har önskat så innerligt länge.

Sedan min dotter fyllde 4 har det nästan inte gått en dag utan att hon pratar om att hon önskar sig syskon. Nu måste jag välja om hon ska få det eller inte.... Utifrån den värsta tänkbara situation man kan befinna sig i.
Det känns så orättvist att jag måste ta ett sådant val...
Skagern er logget av   Svar med sitat
Gammel 28-06-2010, 22:10   #35
travelbug
Medlem
 
Medlem siden: Mar 2010
Meldinger: 153
travelbug vil raskt nok bli berømt.
Sv: Flere?

Skagern, jeg synes din histore er mer trist enn min

det er vanskelig å si noe oppmuntrende i en situasjon, men jeg føler at det viktigste er å stole på magefølelsen og hjertet sitt.

Det er jo en stund siden du skrev dette nå, så kanskje noe har forandret seg for deg, men jeg vil gjerne si noe alikevel.

Jeg er vokst opp med en alenemamma, og når jeg ser tilbake nå, så har hun gjort en like god jobb som to foreldre ville ha gjort.
Pappaen min derimot, har brukt de første 20 årene av livet mitt på å finne ut av det der med å være far, så jeg synes at det å være alenemamma er ingen ulykke.
Det er mange som klarer det kjempefint
Å få barn er en stor forandring i livet enten man er en eller to, og kjærlighet og støtte fra familie og venner er viktig uansett.
Jeg velger å tro at det er ikke nok med to foreldre, man trenger en landsby for å oppdra barn. Man kommer ikke til å klare alt alene

Jeg håper at du har den lille i magen ennå.
Min personlige mening er ( og det er derfor jeg har valgt å få min egen )
er at det er mye mer urettferdig å ikke få sjansen til å leve engang, enn å vokse opp med "bare" mamma.

Og av erfaring, etter en provosert abort pga 30 % sjanse for misdannelser (2000) og en spontanabort (2005), å velge bort et barn selv, er en mye verre følelse enn å miste et.
Skyldfølelsen blir værende som et spøkelse i årevis.
__________________
har en MiniBug i magen : termin 22 desember
LilleBug f. september 2010
travelbug er logget av   Svar med sitat
Gammel 29-06-2010, 12:00   #36
Skagern
Medlem
 
Skagern sin avatar
 
Medlem siden: Jan 2010
Meldinger: 279
Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.Skagern har mye å være stolt av.
Sv: Flere?

Sitat:
Opprinnelig postet av travelbug Vis post
Skagern, jeg synes din histore er mer trist enn min

det er vanskelig å si noe oppmuntrende i en situasjon, men jeg føler at det viktigste er å stole på magefølelsen og hjertet sitt.

Det er jo en stund siden du skrev dette nå, så kanskje noe har forandret seg for deg, men jeg vil gjerne si noe alikevel.

Jeg er vokst opp med en alenemamma, og når jeg ser tilbake nå, så har hun gjort en like god jobb som to foreldre ville ha gjort.
Pappaen min derimot, har brukt de første 20 årene av livet mitt på å finne ut av det der med å være far, så jeg synes at det å være alenemamma er ingen ulykke.
Det er mange som klarer det kjempefint
Å få barn er en stor forandring i livet enten man er en eller to, og kjærlighet og støtte fra familie og venner er viktig uansett.
Jeg velger å tro at det er ikke nok med to foreldre, man trenger en landsby for å oppdra barn. Man kommer ikke til å klare alt alene

Jeg håper at du har den lille i magen ennå.
Min personlige mening er ( og det er derfor jeg har valgt å få min egen )
er at det er mye mer urettferdig å ikke få sjansen til å leve engang, enn å vokse opp med "bare" mamma.

Og av erfaring, etter en provosert abort pga 30 % sjanse for misdannelser (2000) og en spontanabort (2005), å velge bort et barn selv, er en mye verre følelse enn å miste et.
Skyldfølelsen blir værende som et spøkelse i årevis.
Tack för dina tankar och värmande ord travelbug! Jag blev alldeles rörd till tårar...
Jag är fullständigt enig med dig att det att välja bort ett barn är mycket värre än att mista ett, och jag tvivlar inte en sekund på att "it takes a village to raise a child". *tror det ska bli mitt nya motto*

Jag har tagit mitt val och jag bestämde mig för att behålla barnet, och jag vet att det kommer att bli tufft, men jag vet också att jag är en stark mamma och jag kommer att klara det!

Det är bara att ta tiden till hjälp för att komma sig framåt

Sänder dig en varm kram
Skagern er logget av   Svar med sitat
Svar


Aktive lesere akkurat nå: 1 (0 medlemmer og 1 gjester)
 
Diskusjonsverktøy
Visningsmodus

Regler for innlegg
Du kan ikke starte nye diskusjoner
Du kan ikke svare på meldinger/diskusjoner
Du kan ikke laste opp vedlegg
Du kan ikke redigere meldingene dine

BB-kode er
Smilier er
[IMG] kode er
HTML kode er Av
Forumnavigering


Alle tider vises som GMT +2. Klokka er nå 06:52.




Powered by vBulletin® Version 3.7.3
Copyright ©2000 - 2018, Jelsoft Enterprises Ltd.
Alt innhold ©2000-2013 SnartMamma.com